Jag har förstått att några av mina "följare" har undrat vart jag tagit vägen så jag ska förklara vad som hänt mig.
Första delen av 2013 ägnade vi oss åt att fixa huset inför försäljning.I början av maj gick flyttlasset och vi skulle bo i sommarstugan så länge. Vi tyckte att vi hade 6 månader på oss att skaffa en lägenhet i Sundsvall och att det borde räcka. Men man vet aldrig vad som kan hända Allt började med ett gallstensanfall på midsommarafton och när det släppte hade jag väldigt ont i ryggen. Besökte VC, napratater, kiropraktiker men det blev bara värre o värre. Efter 3 veckor hade jag nått en gräns och ringde 112. En ambulans kom och körde mig till Öviks lasarett. Efter lång väntan och smärtfylld undersökning tyckte dom att det var en bra idé att skicka hem mig, halv tolv på natten, och att jag skulle inställa min kl 9.00 dagen därpå för att operera gallan. 8 + 8 mil i en taxi var inget lustfyllt företag kan jag säga. Efter operationen låg jag kvar 14 dagar och ryggvärken var det ingen som brydde sig om Skickades hem en måndag med rollator och gåbord och med ordern att träna för jag led av kronisk ryggvärk och skulle lära mig att leva med det. Efter en vecka hemma stod jag inte ut längre utan for till vår VC och träffade en kanonläkare. Åter till akuten i Övik, Samma väntan. Nu kunde jag inte längre gå själv och för att dom skulle kunna undersöka mig var dom tvungen att ge mig morfinsprutor. Sen skulle dom skicka hem mig igen för att vänta på magnetröntgen Men nu vägrade jag. Dagen efter blev det röntgen och då såg dom att 10 och 11 ryggkotan med mellanliggande disk var inflamerad och att baseluskerna börjat knapra på kotorna. Ambulans till Sundsvalls sjukhus och Infektionskliniken. Fick en stark antibiotikakur i 10 dagar och morfintabletter så livet blev någorlunda drägligt. Sedan hem för att medicinera hemma till och med november. Då ska jag röntgas igen och förhoppningsvis är baceluskerna borta då.
I mitten av september flyttade vi in i en lägenhet i Sundsvall. Det var i sista minuten vi hittade den. Barnen och KM skötte hela flytten Jag kunde inte ens vara arbetsledare utan låg och kände mig värdelös. Men nu är vi någorlunda installerade och trivs jättebra fast ett rum är fortfarande fyllt med kartonger. Bl a alla mina sygrejer. Det som inte fungerar än är att sitta så all syning får vänta tills jag blir bättre. Jag kan gå helst med ett gåbord men rollator funkar för kortare sträckor. Utan stöd går jag ca 20 m men det ska väl bli bättre.
Så blev min sommar. Det är tur man inte vet något om framtiden.
Första delen av 2013 ägnade vi oss åt att fixa huset inför försäljning.I början av maj gick flyttlasset och vi skulle bo i sommarstugan så länge. Vi tyckte att vi hade 6 månader på oss att skaffa en lägenhet i Sundsvall och att det borde räcka. Men man vet aldrig vad som kan hända Allt började med ett gallstensanfall på midsommarafton och när det släppte hade jag väldigt ont i ryggen. Besökte VC, napratater, kiropraktiker men det blev bara värre o värre. Efter 3 veckor hade jag nått en gräns och ringde 112. En ambulans kom och körde mig till Öviks lasarett. Efter lång väntan och smärtfylld undersökning tyckte dom att det var en bra idé att skicka hem mig, halv tolv på natten, och att jag skulle inställa min kl 9.00 dagen därpå för att operera gallan. 8 + 8 mil i en taxi var inget lustfyllt företag kan jag säga. Efter operationen låg jag kvar 14 dagar och ryggvärken var det ingen som brydde sig om Skickades hem en måndag med rollator och gåbord och med ordern att träna för jag led av kronisk ryggvärk och skulle lära mig att leva med det. Efter en vecka hemma stod jag inte ut längre utan for till vår VC och träffade en kanonläkare. Åter till akuten i Övik, Samma väntan. Nu kunde jag inte längre gå själv och för att dom skulle kunna undersöka mig var dom tvungen att ge mig morfinsprutor. Sen skulle dom skicka hem mig igen för att vänta på magnetröntgen Men nu vägrade jag. Dagen efter blev det röntgen och då såg dom att 10 och 11 ryggkotan med mellanliggande disk var inflamerad och att baseluskerna börjat knapra på kotorna. Ambulans till Sundsvalls sjukhus och Infektionskliniken. Fick en stark antibiotikakur i 10 dagar och morfintabletter så livet blev någorlunda drägligt. Sedan hem för att medicinera hemma till och med november. Då ska jag röntgas igen och förhoppningsvis är baceluskerna borta då.
I mitten av september flyttade vi in i en lägenhet i Sundsvall. Det var i sista minuten vi hittade den. Barnen och KM skötte hela flytten Jag kunde inte ens vara arbetsledare utan låg och kände mig värdelös. Men nu är vi någorlunda installerade och trivs jättebra fast ett rum är fortfarande fyllt med kartonger. Bl a alla mina sygrejer. Det som inte fungerar än är att sitta så all syning får vänta tills jag blir bättre. Jag kan gå helst med ett gåbord men rollator funkar för kortare sträckor. Utan stöd går jag ca 20 m men det ska väl bli bättre.
Så blev min sommar. Det är tur man inte vet något om framtiden.
